Mikael Christierson, född 1723 i Böle kom år 1768 som förste nybyggare till Långträsk med sin hustru Brita. Gården blev samma år utsynt. Fyra döttrar fostrades i hemmet. Brita, Catharina, Sohpia och Märta. Dottern Chatharina, som troligtvis tjänat som piga hos änklingen Anders Anderson i Trundavan, gifte sig år 1776 med Anders. Paret bosatte sig samma år till Långträsk. De fick två överlevande barn. Anders född 1776 och Johan född 1780.
Sonen Anders ättlingar bosatte sig på avstyckningarna Janni Anders, Jankes, Lass och Knabb samt senare även på Efraims och Engbersch. Sonen Johans ättlingar finns i det ursprungliga Janni Janscha-hemmanet och avstyckningarna Bögge, Gideons, Bergströms och Atle Backmans.
Det andra släktet i byn stammar från Jon Jonsson, född 1744 i Pitholm, och hans hustru Sofia Eriksdotter, som år 1777 kom till Långträsk och bosatte sig på det som idag är Janni Jonscha-hemmanet. Byn hade alltså till att börja med två familjer och två hemman.
Jon Jonssons ättlingar bosatte sig på Janni Jonschahemmanet och avstyckningarna Jon Eisch, Engbersch och Gusta.
Här nedan kan man följa de två släktleden. Släkttavlorna är hämtade ur Brage Lundströmswww.bragelundstrom.se bok "Sjulsmark och byarna runt omkring". Mer om detta längst ned.
År 1798 upprättades skattläggningskarta över byn och gränsen mellan de två nybyggarna Anders Anderssons änka Catharina och Jon Jonsson drogs mellan dagens Janni Jansch och Jon Eisch. Den sammanlagda arealen för bägge egendomarna blev 1.150 hektar med all mark inräknad och den första kartan över Långträsk visar att även skogsmarken ned mot Hällström ingick. Den södra gränsen gick faktiskt ganska nära nära Rosån. När sågverksrörelsen i Hälleström och byn Hälleström växte fram blev intressena därifrån så starka att gränsen flyttades över berget, ner mot träskkanten, där den går än idag.
Första kartan över Långträsk upprättad år 1798. Märk gränsen som går nästan nere vid Rosån.
Markbeskrivning för de två nybyggena i samband med skatteläggning år 1798. (Del av protokoll).
Humlegårdar hafva byamännen ännu inte anlagt.
Formuleringen antyder att humleodling utgjorde en del av bondehushållets försörjning. Det fanns faktiskt även skyldighet därtill. Så här kan man läsa i Kristoffer av Bayerns svenska landslag från 1400-talet som till vissa delar gällde fram till 1860.
Alla hemman böra humlegård hafwa och lägge bonde goda rötter till fyratijo stänger var år till år tills de bliva tuhundrade vid ett helt hemman.
Påbudet fanns för att beivra humleimporten som utarmade landets finanser. Bryggde man eget öl i gårdarna eller levererade man humlen till någon lokal bryggmästare?
Eller var de bara till prydnad eller till skydd mot sommarsolen?
Bilden tagen någon gång på 1920-talet framför humlen som växte efter söderväggen vid Janni Jansch. Här syns Gunna, Agnes, Tyra och Erland samt Helga O.
Syskonen Bergström framför humleväggen.
Humlen växte på granstörar och blev så tät till skyddade mot sommarsolen.
Bilden tagen omkring 1941. ..
Humleplantorna har tagits bort i samband med huset fick källargrund och ny fasad på 1960-talet.
-------------------------------
Så här fördelades marken vid 1880 års lantmäteriförrättning.
Från Landsvägen öttet.
Johan Johansson (Janni Jansch) 269 tunnland
Erik Jonsson (Jon Eisch) 189 tunnland
Erik Berglunds änka (Engbersch) 138 tunnland
Johan Jonsson (Janni Jonsch) 155 tunnland
Gustav Erik Jonsson (Gusta) 34 tunnland
Från landsvägen innet
Johan Andersson (Janni Andesch) 332 tunnland
Johan Johansson (Janni Jansch (Bögge)) 63 tunnland
Janni Andesch och Janni Jansch var vid denna tid lika stora (332 tunnland vardera). Janni Andersch styckades senare år 1881 i tre delar och tilldelades sönerna Nils Johansson (Janni Andesch), Johan Andersson (Jankes) och Lars Johansson (Lass) Det resterande Janni Anders styckades sedan år 1917 i två delar mellan Hjalmar Olofsson och Frans J Johansson (dagens ) Efraims).
NAMNBRYDERI
Heter det Jan Jansch, Jan Andesch och Jan Jonsch, eller Janni Jansch, Janni Andesch och Janni Jonsch. Efter att ha hört Erland Hardselius säga att Johan i dagligt tal tilltalades Janni så tror jag att det är rätt skall vara Janni Jansch osv. Det stämmer också väl överens med den ljudbild jag har i huvudet sedan pojkåren. Helga, född Olofsson från Janni Anders, 93 år ung, ringde och gav sin version. Johan kallades enl. henne för Janne och därför blev det Janne Jansch och Janne Jonsch, men hon är föga konsekvent för när det kommer till hemstället är hon bestämd och säger Jan Andersch.
SÅ HÄR VAR DET NOG Mikael Christiersson kom till Långträsk år 1768. Han bosatte sig på det som idag är Janni Jansch. Gården blev samma år utsynt.
Två år senare kom Pehr Andersson från Svensbyn och bosatte sig troligen på det som idag är Janni Andesch .. Men osämja uppstod när Pehr A. eldade upp till hus tillhörande Christiersson medan denna var på kyrkresa, varefter Pehr A.flyttade från byn. (Fast jag har hört att han eldade upp huset för en nybyggare som slagit sig ned i Fällträsk. Han vill väl inte ha någon annan som konkurrerade om myrslåttern.)
När Christierssons dotter Chatarina gifte sig med Anders Andersson från Trundön bosatte de sig på det nu lediga Janni Andesch.Av deras söner stannade Anders kvar på Janni Andersch och Johan bosatte sig på Janni Jansch efter Mikael Christiersson.
Så den förste nybyggaren på Janni Janschastället skulle vara vara Mikael Christiersson med maka Brita och den förste på Janni Andeschastället skulle vara Pehr Andersson.
Det här är för mig den mest troliga teorin.
Hur som helst, frågor kvarstår och svaren har den tidigare generationen tagit med sig i graven.
Min morfar, JA Johansson, pekade och gång på Janni Anderschafähuset och sa: "Det där är äldsta byggnaden i Långträsk. Ganska troligt för den första man byggde på en ny plats var alltid fähuset, där kunde man bo tills dess man fick tid att bygga hus. Följdaktligen skulle då Janni Anderschahuset vara byns äldsta mangårdsbyggnad.
GÅNGE HATT TILL OCH HUVA IFRÅN
Först år 1845 fick kvinnan lika arvsrätt i Sverige. Sedvänjan att någon av sönerna skulle ta över levde dock länge kvar och så är det kanske än idag. Oftast såg man bara till att döttrarna fick ett så bra gifte som möjligt. Så länge ägorna räckte till kunde man stycka en bit åt var och en att odla upp. Även om de bara blev en liten torva som kunde föda ett par kor så hjälpte det till att hålla nöden borta från en ny familj. Deras avkommor blev sedan ofta jordlösa. Blickar man tillbaka så kan man i släktleden se hur olika ödets lotter fallit.De jordlösa blev ofta hänvisade till drängjobb och dagsverken åt traktens bönder och benämndes i kyrkolängderna för jordbruksarbetare och * inhysesmän. Några kunde tjäna några extra kronor som daglönare på Hälleströms finbladiga sågverk under våren när Rosån var vattenförande.
* Inhysesman = Person (ofta släkt med bonden, ibland hans egen son) som fick bygga på och uppodla och liten, ofta otillgänglig del, av hemmanet. Troligen mot löfte om att utföra visst antal dagsverken på hemmanet. Äganderätten till hus och jord tillhörde alltjämt bonden. I senare skede har ibland ättlingar till inhysingen fått friköpa hus och jord men det hände även att inhysingen fick lämna sin uppodlade jord, ta sitt pick och pack och flytta.
Se listan över fastighetsaffärer nedan.
Platser som fungerat som inhysesställen:
Janni Andesch och Janni Jansch var vid denna tid lika stora (332 tunnland vardera). Janni Andersch styckades senare år 1881 i tre delar och tilldelades sönerna Nils Johansson (Janni Andesch), Johan Andersson (Jankes) och Lars Johansson (Lass) Det resterande Janni Anders styckades sedan år 1917 i två delar mellan Hjalmar Olofsson och Frans J Johansson (dagens ) Efraims).
Janni Janscha-bagarstugan är troligen byggd av stomme från tidigare hus som stått på en annan plats på hemmanet och där fungerat som den första bostaden.
NAMNBRYDERI
Heter det Jan Jansch, Jan Andesch och Jan Jonsch, eller Janni Jansch, Janni Andesch och Janni Jonsch. Efter att ha hört Erland Hardselius säga att Johan i dagligt tal tilltalades Janni så tror jag att det är rätt skall vara Janni Jansch osv. Det stämmer också väl överens med den ljudbild jag har i huvudet sedan pojkåren. Helga, född Olofsson från Janni Anders, 93 år ung, ringde och gav sin version. Johan kallades enl. henne för Janne och därför blev det Janne Jansch och Janne Jonsch, men hon är föga konsekvent för när det kommer till hemstället är hon bestämd och säger Jan Andersch.
Den enda skriftliga dokumentationen jag funnit i namnfrågan finns på detta foto. Här skriver Agnes H, född på Janni Jansch om besök i vårt jannijanschahem.
SÅ HÄR VAR DET NOG Mikael Christiersson kom till Långträsk år 1768. Han bosatte sig på det som idag är Janni Jansch. Gården blev samma år utsynt.
Två år senare kom Pehr Andersson från Svensbyn och bosatte sig troligen på det som idag är Janni Andesch .. Men osämja uppstod när Pehr A. eldade upp till hus tillhörande Christiersson medan denna var på kyrkresa, varefter Pehr A.flyttade från byn. (Fast jag har hört att han eldade upp huset för en nybyggare som slagit sig ned i Fällträsk. Han vill väl inte ha någon annan som konkurrerade om myrslåttern.)
När Christierssons dotter Chatarina gifte sig med Anders Andersson från Trundön bosatte de sig på det nu lediga Janni Andesch.Av deras söner stannade Anders kvar på Janni Andersch och Johan bosatte sig på Janni Jansch efter Mikael Christiersson.
Så den förste nybyggaren på Janni Janschastället skulle vara vara Mikael Christiersson med maka Brita och den förste på Janni Andeschastället skulle vara Pehr Andersson.
Det här är för mig den mest troliga teorin.
Hur som helst, frågor kvarstår och svaren har den tidigare generationen tagit med sig i graven.
Min morfar, JA Johansson, pekade och gång på Janni Anderschafähuset och sa: "Det där är äldsta byggnaden i Långträsk. Ganska troligt för den första man byggde på en ny plats var alltid fähuset, där kunde man bo tills dess man fick tid att bygga hus. Följdaktligen skulle då Janni Anderschahuset vara byns äldsta mangårdsbyggnad.
GÅNGE HATT TILL OCH HUVA IFRÅN
Först år 1845 fick kvinnan lika arvsrätt i Sverige. Sedvänjan att någon av sönerna skulle ta över levde dock länge kvar och så är det kanske än idag. Oftast såg man bara till att döttrarna fick ett så bra gifte som möjligt. Så länge ägorna räckte till kunde man stycka en bit åt var och en att odla upp. Även om de bara blev en liten torva som kunde föda ett par kor så hjälpte det till att hålla nöden borta från en ny familj. Deras avkommor blev sedan ofta jordlösa. Blickar man tillbaka så kan man i släktleden se hur olika ödets lotter fallit.De jordlösa blev ofta hänvisade till drängjobb och dagsverken åt traktens bönder och benämndes i kyrkolängderna för jordbruksarbetare och * inhysesmän. Några kunde tjäna några extra kronor som daglönare på Hälleströms finbladiga sågverk under våren när Rosån var vattenförande.
* Inhysesman = Person (ofta släkt med bonden, ibland hans egen son) som fick bygga på och uppodla och liten, ofta otillgänglig del, av hemmanet. Troligen mot löfte om att utföra visst antal dagsverken på hemmanet. Äganderätten till hus och jord tillhörde alltjämt bonden. I senare skede har ibland ättlingar till inhysingen fått friköpa hus och jord men det hände även att inhysingen fick lämna sin uppodlade jord, ta sitt pick och pack och flytta.
Se listan över fastighetsaffärer nedan.
Platser som fungerat som inhysesställen:
Lass:
Friköptes sedan av Lars Anton Johansson från Janni Andersahemmanet och ingick sedan i hans fastighet vid hemmansklyvningen 1899.
Innanför Bögge vid skogsbrynet:
Inhysesman: Troligen Erik Andersson 1821-1894 m hustru Anna Catharina Andersdotter.
Ingår numera i fastigheten Bögge.
Tös.
Inhysesman Johan Erik Olofsson-Lindqvist 1823-1855 (ur Jonssonssläktet) m hustru Maria Johansdotter.
Knabb
"Knabben", Nils Anton Andersson fick i samband med att Jankes bildades 1899 flyttade sitt hus från Knabben på Jankes till en annan inhysning på hemmanet upp vid vid sockengränsen. Denna friköptes sedan av Gustav Adolf och Emma Kristina Andersson år 1924.
Holmgrens
Friköptes av inhysesmannen och jordägaren Erik Anton Nyman och hans hustru Emma Kristina Nyman ur Janni Janscha-hemmanet år 1887.
Sundgrens
Friköptes av Albert Eriksson år 1881 ur Janni Janscha-hemmanet.
Öbergs
Friköpt 1881 ur Janni Janscha-hemmanet av inhysesmannen Carl Anton Backman ?? Sonen Nils Johan Backman övertog stället.
Axel Backmans
Axel Theodor Backman friköpte stället av Hjalmar o Ester Olofsson år 1924. Möjligen bodde fadern Carl Anton Backman här som inhysesman.
FASTIGHETSAFFÄRER UNDER TIDEN 1878 -1925
.jpg)
Den här listan över fastighetsaffärer åren 1878- 1925 har Mikael Hardselius plockat fram. Noteras kan att Erik Jonsson (Jon Eisch) tydligen hade mark i Fällträsk som han sålde av.
Här avskrift av ett köpebrev där "Janken" (Janni Jankes)
säljer en bit mark vid sockengränsen till "Knabben" Johan Adolf
Andersson.
BOMÄRKEN
Varje hemman hade sitt eget bomärke. Med detta märkte man sina tillhörigheter och undertecknade handlingar innan man kunde skriva sina namn. Nu har dessa bomärken nästan fallit i glömska, men så här såg några av Långträskböndernas bomärken ut.
Vägen var till en början tänkt att gå runt träskets norra ände för att sedan komma igen någonstans i Fällträsk, men byborna ville annorlunda och med löfte att bistå med arbetskraft så byggdes banken under åren 1913-15. Den byggdes från västra sidan. Vintertid körde man ut sten som lades på granrisbädd på isen. På så sätt kunde man fylla på varje vinter till dess den blev farbar.
Banken på 30-talet
SKOLAN
Byskolan uppfördes år 1878 och här har många lärt sig skriva, läsa och räkna. Sista åren gick bara småskolklasserna här. Folkskolklasserna gick i Hälleström. Skolan lades ned år 1953 och har sedan dess fungerat som byhus.
På södra sidan sjön, invid vägen, fanns på 1920-talet och dansbana där traktens ungdom samlades till dans sommartid. En tragisk händelse satte stopp för vidare förnöjelser.Paul Johansson - en yngre bror till Efraim - blev en danskväll ihjälslagen med snusdosa i ett dansbanebråk. Missdådaren fick förstås fästning som man sa på den tiden. Googla Erik Paul Johansson, Långträsk så kan du läsa om detta i "tillbakablick" i Piteå-Tidningen.
KATTISENJE
Kattis var ett fiskeredskap bestående av stänger nedkörda i sjöbottnen och troligtvis sammanflätade med vidjor till en sorts fiskefälla. Det var väl i samband med gäddans lek på våren som fisket var som intensivast. Längst innet Långträsket finns än idag pinnar kvar som tittar upp ur vattnet vid lågt vattenstånd.
Långt innan nybyggarna kom till Långträsk fiskade bl. andra sjulsmarkarna här. På en karta ÖVER Sjulsmark, upprättad 1708 Står Det SÅ här:
" Fiskvan Hafa Ihn intet utom Kattisar iTräsket på Elfen och Evid Bäcken i Långträsket till husbehof som intet förslår men Ihn bruka Noth i Långträsket och Atwaviken i Tranuträsket, men föreslå intet.
Citatet är hämtat ur Brage Lundströms bok.
År 1845 fick Långträsk byamän tillstånd att torrlägga träsket genom utdikning för att på så sätt få mer åkermark, som då ansågs vara det enda av värde. Man kan ju fråga sig hur man tänkte. För att dika ut träsket skulle man behöva behöva gräva tre meter djupare i utloppet kanske en kilometer långt eller så.
På 1950-talet gjorda man försök att organisera fisket i träsket. Fiskekort infördes men inkomsterna därifrån blev försumbara. Med benägen hjälp från Länsstyrelsens fiskeexperter gjorde man försök med att plantera in ål, men vad jag vet så har inte en enda ål återfångats. De gav sig väl iväg till Sargassohavet och hittade inte tillbaka igen. Ogräsfisk står inte så högt i kurs.
MYREN
År 1894 fick man efter många turer och delade meningar tillstånd och bidrag till att dika ut myren. Ett stort dike (graven vi kallar) upptogs genom hela byn och vinklades ner till träsket vid Bäckmyren öster om byn.
SANNING ELLER SKRÖNA
När gränsen mellan Långträsk och Hälleström skulle dras erbjöd sig lantmätaren att dra gränsen mitt uppe på berget i utbyte mot en vadmalskostym. Gränsen drogs emellertid nere vid träsket. Måhända fick han sin kostym av ägarna till Hälleströms såg. Om det var snålhet eller samvetsnöd som förhindrade affären förtäljer inte historien.
En postiljon försvann vid Vilstället eller Skinntjärnskojan under transport av lönekassan för arbetarna vid Selets bruk. Han återfanns aldrig och man spekulerade länge om han rånats och tagits av daga eller avvikit med kassan.
SVÄLT
I Brage Lundströms bok kan man läsa om nödåren 1830,1831 samt 1867, då sen vår och tidig frost tog det mesta av skörden. Eftersom fungerande kommunikation saknades kunde de nödlidande inte nås med effektiv hjälp .. Många svalt. Man kan bara tänka sig hur det var. Hur många kor fick slaktas i brist på foder? När kunde man få potatis i jord och kornet sått? Hann det mogna innan frosten kom? Enligt folkmun möttes Johan Johansson, Janni Jansch (Erland H. farfar), av snö upp till översta "trodan" på gärdsgårdarna när han kom hem från rekryten till midsommar 1867.
Ett visst mått av nödhjälp kom till stånd, men senfärdiga kommunikationer gjorde att den knappast hann fram till avlägset belägna trakter. Nödhjälpen fick man inte gratis utan man fick slita hårt för den. Ett av nödhjälpsarbetena bestod i att göra dagsverken på vägen (dikesgrävning) mellan Hälleström och Långträsk. Ett dagsverke inbringade förmalt korn till ett värde av 50 öre. För exempelvis tio dagars slit fick man 30,5 kg kornmjöl. Inte mycket att mätta en svältande familj med.
Min morfar JA Johansson berättade för mig att han midsommaraftonen 1921 eller var det 1923 körde med häst och skrinda efter träskets är för att hämta det sista fräkenhölasset till korna. Efter isen på midsommarafton! Även det måste ha varit ett nödår, eller dröjde det långt ut på hösten innan frosten kom så att grödorna hann mogna.
LUNGSOTEN
Lungsoten (TBC) var en fruktad sjukdom. Den skördade många offer. Främst bland barnen. Anders Andersson, han som kom till Långträsk som en av de först bosättarna, lämnade Trundön sedan hans hustru och alla hans tre barn hade dött i lungsoten. Daniel Jonsson menar att folk var olika disponerade för lungsoten. Jon Eisch- och Janni Jonschasläktena drabbades medan Janni Janschasläktet klarade sig bra. Helga, född Olofsson från Janni Andersch berättar att hennes mors tvillingsyster Elin tjänade som piga på Jon Eisch där lungsoten gick. Hon gifte sig med Elof Eriksson, Jon Eisch och hon och dottern drabbade och dog i sjukdomen. Elof Eriksson som blev ensam kvar emigrerade sedan till Canada,
Barnadödligheten var stor. När man tittar i längderna finner man att många familjer förlorade sina spädbarn i soten och andra sjukdomar. Så här kunde diagnoserna se ut: Lungsot, lungblödning, kikhosta, strypsjuka, lungkatarr, lunginflammation, rödsot, rakitis, språng, sjuklig feber, vattusot, bröstsjuka.
Bland kvinnorna var det förstås i många fall: Barnsbörd och barnsängsfeber.
Bland vuxna: Hjärtförlamning, maginflammation, magkräfta, kräfta, hjärntumör, tbc, difteri, njursjuka, hjärninflammation, hjärntumör.
Man ser hur diagnoserna har ändrats över tid. Från mer allmänt hållna till mer specifika.
AMERIKAFARARNA
Vid sekelskiftet 1800-1900 rådde amerikafeber i Sverige. Många lämnade en fattig tillvaro här hemma för att söka lyckan i det stora landet i väster. En del lyckades skapa sig en framtid där, medan andra fick söka sig tillbaka.
Från Långträsk utvandrade tre män. Alla från Jonssonssläktet.
Arbetaren Elof Antonius Eriksson, född 1893, utvandrade tillsammans med sin halvbror Gustav Adolf Eriksson efter att hans hustru Elin och dottern dött i soten. Elof Antonius omkom i en trafikolycka i Kanada år 1944. Den andres öde är okänt.
Herman Jonsson, född 1887, sökte sin lycka "over there" som ung, men sökte sig efter efter en tid tillbaka och kom lämplig för att överta Jon Eischa-hemmanet efter sin farbror Erik Jonsson. Hermans son Daniel berättade när Herman kom hem 1914 kunde han ta sig torrskodd över sjön via bankbygget som då pågick.
SUMPADE AFFÄRER
Omkring 1950 blev långträskbönderna av Lantbruksnämnden erbjudna att köpa Trätan för en låg summa. De kom dock aldrig till skott och budet gick istället till Lundström i Sjulsmark.
Innanför Bögge vid skogsbrynet:
Inhysesman: Troligen Erik Andersson 1821-1894 m hustru Anna Catharina Andersdotter.
Ingår numera i fastigheten Bögge.
Tös.
Inhysesman Johan Erik Olofsson-Lindqvist 1823-1855 (ur Jonssonssläktet) m hustru Maria Johansdotter.
Knabb
"Knabben", Nils Anton Andersson fick i samband med att Jankes bildades 1899 flyttade sitt hus från Knabben på Jankes till en annan inhysning på hemmanet upp vid vid sockengränsen. Denna friköptes sedan av Gustav Adolf och Emma Kristina Andersson år 1924.
Holmgrens
Friköptes av inhysesmannen och jordägaren Erik Anton Nyman och hans hustru Emma Kristina Nyman ur Janni Janscha-hemmanet år 1887.
Sundgrens
Friköptes av Albert Eriksson år 1881 ur Janni Janscha-hemmanet.
Öbergs
Friköpt 1881 ur Janni Janscha-hemmanet av inhysesmannen Carl Anton Backman ?? Sonen Nils Johan Backman övertog stället.
Axel Backmans
Axel Theodor Backman friköpte stället av Hjalmar o Ester Olofsson år 1924. Möjligen bodde fadern Carl Anton Backman här som inhysesman.
FASTIGHETSAFFÄRER UNDER TIDEN 1878 -1925
.jpg)
Här avskrift av ett köpebrev där "Janken" (Janni Jankes)
säljer en bit mark vid sockengränsen till "Knabben" Johan Adolf
Andersson.
BOMÄRKEN
Varje hemman hade sitt eget bomärke. Med detta märkte man sina tillhörigheter och undertecknade handlingar innan man kunde skriva sina namn. Nu har dessa bomärken nästan fallit i glömska, men så här såg några av Långträskböndernas bomärken ut.
Janni Jansch Janni Jonsch
KARTA ÖVER LÅNGTRÄSK MED BEBYGGELSE ÅR 1814
Här ser man att bebyggelsen började vid Janni Anders / Janni Jansch och något senare vid Janni Jonsch. Vid Engbersch finns det flera byggnader på rad. Vägarna förstärkta på bild med streckad linje. Ingen väg innet och ingen bebyggelse där heller.Jon Eisch är vid denna tid obebyggt. Då fanns det två tjärdalar (runda ringar på kartan) i byn, belägna på dagens Bergströms och Janni Jonsch.
KARTA FRÅN ÅR 1881 ÖVER BYN MED BEBYGGELSE (Kartbladena överlappar)
Här ser man inhysesbyggnation på dagens Bögge, Lass och Knabben. Ingen byggnation på dagens Jankes.Jon Eisch verkar vid denna tid vara fullt utbyggt. De runda figurerna vid dagens Efraims, Bergströms och Engbersch är tjärdalar.
JORDÄGARE OCH INHYSES I LÅNGTRÄSK ÅR 1881
HEMMANSÄGARE INHYSES
Aa Johan Andersson Isak August Långström (Jon Eisch)
Ab och Be Johan Johansson Nils Andersson (Janni Andersch)
Ba Erik Jonsson Anders Andersson (Janni Andersch o Engbersch)
Bb Johan Jonsson Erik Andersson (Janni Jansch o Janni Andersch)
Bc Erik Berglunds änka JE Lindqvists änka (Janni Andersch o Engbersch)
Bd Gustav Erik Jonsson Carl Johan Backman (Janni Andersch)
Inhysingarna kunde tydligt odla och bruka jordplättar på flera hemman.
Ba Erik Jonsson Anders Andersson (Janni Andersch o Engbersch)
Bb Johan Jonsson Erik Andersson (Janni Jansch o Janni Andersch)
Bc Erik Berglunds änka JE Lindqvists änka (Janni Andersch o Engbersch)
Bd Gustav Erik Jonsson Carl Johan Backman (Janni Andersch)
Inhysingarna kunde tydligt odla och bruka jordplättar på flera hemman.
FÄRJAN
Sekelskiftet 1800-1900 väcktes frågan om en färjförbindelse över träsket. En sådan kom igång och var troligen i drift till dess vägbanken var byggd. Färjkarlen bodde i en stuga på vid badplatsen på västra sidan sjön.
Här ett klipp ur Norrbottensposten 1898-ett debattinlägg för att få färjförbindelsen igång.
Hämtat från Krister Öbergs Hälleströmsblogg.
Folk klagade på vägarna redan på den tiden. Här ett klipp ur Norrbottensposten år 1894.
Ur Krister Öbergs Hälleströmsblogg.
BANKEN
Gideon J och JA Johansson på banken i början av 1950-talet.
Bankbygget 1913-15
Banken på 30-talet
Militär över banken 1926
Byns skönheter på banken.
Banken 1952
Banken idag
Vy över banken och sjön "öttet".
Foto: Andreas Åström
SKOLAN
Byskolan uppfördes år 1878 och här har många lärt sig skriva, läsa och räkna. Sista åren gick bara småskolklasserna här. Folkskolklasserna gick i Hälleström. Skolan lades ned år 1953 och har sedan dess fungerat som byhus.
Sedan skolan blev byahus har den fått veranda och större sal
genom att en vägg tagits bort.
Nej, den här bilden togs inte vid någon skolavslutning utan i samband med en cykelutflykt till Åskogen, berättar Helga, född Olofsson. Personerna på bilden är: Linda och Linnea Johansson, Hälleström. Lars och Helmer Markström, Fällträsk. Uno Jakobsson, Fällträsk. Holger och Lernnart Jonsson samt kusinen Mary Jonsson, Långträsk. Gunna och Erland Johansson, Långträsk. Helga Olofsson, Långträsk och Nanna Grankvist från Antnäs.
Helga berättade att Rosviksvägen då bara var en körväg som slutade vid Rosån.
Jenny Åkerlund med skolklass 1927.
Jenny Vikström med skolklass 1936.
Bortre bänkraden: Lydia Jonsson, Ingrid Andersson, Filip Lundkvist, Karl-Gustav Viklund, Gerd Vikström, Göran Jonsson och Tage Andersson.
Hitre bänkraden: Barbro Johansson, Greta Johansson, Majken Andersson, Doris Berg, David Jonsson och Håkan Lundgren.
Skolverksamhet fanns i byn ett antal år innan skolan var byggd. Här en förteckning över eleverna år 1871. Enligt morfar JAJohansson höll man till i JanniJanschagården. I rubriken benämns den som extraskola (förmodligen en avläggare till Sjulsmarks skola beroende avståndet var så stort och vägarna så dåliga.) Märk att det var många årsklasser i elevunderlaget. Födda 1855-1865. Kan tyda på att det här var det allra första skolåret i Långträsks historia. Märk att även barn från Hälleström var inskrivna här. Deras skola byggdes först 1883.
Helga berättade att Rosviksvägen då bara var en körväg som slutade vid Rosån.
Bortre bänkraden: Lydia Jonsson, Ingrid Andersson, Filip Lundkvist, Karl-Gustav Viklund, Gerd Vikström, Göran Jonsson och Tage Andersson.
Hitre bänkraden: Barbro Johansson, Greta Johansson, Majken Andersson, Doris Berg, David Jonsson och Håkan Lundgren.
SKOLMINNE... tillbaka i den gamla skolan. Året är 1946. Fröken talar allvarligt om skolstyrelsens besök kommande måndag och vi får öva i svaren på de frågor hon kommer att ställa.Jag ser framför mig lärda, sakkunniga män som skall fälla sin dom över lärarinnan och oss ungar.
Den stora dagen är inne och sju allvarliga män i sina bästa kostymer tågar in och sätter sig på i förväg framställda stolar. Överläraren för ordet och därefter tar läxförhöret vid. När det är över påbörjas husesynen. Man tittar på inredning och skolmaterial. Allt verkar bra och den där sprickan i kaminen där det ryker in får sin kommentar:
"Hä kan väl et vara så fallit".
Sedan tågar sällskapet ut och granskar tak, fasad och fönster. Vi ser dem gå runt huset och när de kommer fram till det fönster där jag sitter, kliver en av dem fram - en bonde från grannbyn, tillika min egen farbror - petar loss lite torr, lös fönsterkitt med sin valna tumme och jag hör genom rutan hur han konstaterar:
"Hä skull behöves nalta noy kitt jena."
Skulle det behövas sju lärda, vittra män för att konstatera detta. Det kunde ju varenda bonde klara av.
Och det var precis det dom var. Bönder.
Detta var mitt första möte med den representativa demokratin.
Det var inte bättre för, men resultatet mätt mot insatt peng var nog bättre i den gamla skolan. Nu pytsar man in så hur mycket pengar som helst i dagens skola och resultaatet blir bara sämre och sämre vid varje utvärdering. Varför?
Christer Öberg som finner det mesta i gamla handlingar har ställt den här till Långträskbloggens förfogande.
Länge var jakten fri och folk kunde jaga på alla marker. I början av 50-talet började jakten organiseras och byn anslöts till Sjulsmarks Jaktvårdsområde. Den organisationen blev dock alltför svårstyrd så efter ett antal år bildades istället jaktklubb för Fällträsk, Långträsk och Hälleströms byar varvid de flesta av fastighetsägarna anslöt sig. Jakten har fungerat i stort sett klanderfritt sedan dess och varje höst samlas jägarna för den gemensamma älgjakten. Det gamla "skolvedahuse" har blivit ombyggt till slakteri och utanför finns eldstad med ljugarbänkar.
JAKTEN
Var e du som sköut
Älgjakt är lika mycket älgslakt
Här ljuger man friskt
DANSBANAN
På södra sidan sjön, invid vägen, fanns på 1920-talet och dansbana där traktens ungdom samlades till dans sommartid. En tragisk händelse satte stopp för vidare förnöjelser.Paul Johansson - en yngre bror till Efraim - blev en danskväll ihjälslagen med snusdosa i ett dansbanebråk. Missdådaren fick förstås fästning som man sa på den tiden. Googla Erik Paul Johansson, Långträsk så kan du läsa om detta i "tillbakablick" i Piteå-Tidningen. KATTISENJE
Kattis var ett fiskeredskap bestående av stänger nedkörda i sjöbottnen och troligtvis sammanflätade med vidjor till en sorts fiskefälla. Det var väl i samband med gäddans lek på våren som fisket var som intensivast. Längst innet Långträsket finns än idag pinnar kvar som tittar upp ur vattnet vid lågt vattenstånd.
Långt innan nybyggarna kom till Långträsk fiskade bl. andra sjulsmarkarna här. På en karta ÖVER Sjulsmark, upprättad 1708 Står Det SÅ här:
" Fiskvan Hafa Ihn intet utom Kattisar iTräsket på Elfen och Evid Bäcken i Långträsket till husbehof som intet förslår men Ihn bruka Noth i Långträsket och Atwaviken i Tranuträsket, men föreslå intet.
Citatet är hämtat ur Brage Lundströms bok.
År 1845 fick Långträsk byamän tillstånd att torrlägga träsket genom utdikning för att på så sätt få mer åkermark, som då ansågs vara det enda av värde. Man kan ju fråga sig hur man tänkte. För att dika ut träsket skulle man behöva behöva gräva tre meter djupare i utloppet kanske en kilometer långt eller så.
På 1950-talet gjorda man försök att organisera fisket i träsket. Fiskekort infördes men inkomsterna därifrån blev försumbara. Med benägen hjälp från Länsstyrelsens fiskeexperter gjorde man försök med att plantera in ål, men vad jag vet så har inte en enda ål återfångats. De gav sig väl iväg till Sargassohavet och hittade inte tillbaka igen. Ogräsfisk står inte så högt i kurs.
MYREN
År 1894 fick man efter många turer och delade meningar tillstånd och bidrag till att dika ut myren. Ett stort dike (graven vi kallar) upptogs genom hela byn och vinklades ner till träsket vid Bäckmyren öster om byn.
SANNING ELLER SKRÖNA
När gränsen mellan Långträsk och Hälleström skulle dras erbjöd sig lantmätaren att dra gränsen mitt uppe på berget i utbyte mot en vadmalskostym. Gränsen drogs emellertid nere vid träsket. Måhända fick han sin kostym av ägarna till Hälleströms såg. Om det var snålhet eller samvetsnöd som förhindrade affären förtäljer inte historien.
En postiljon försvann vid Vilstället eller Skinntjärnskojan under transport av lönekassan för arbetarna vid Selets bruk. Han återfanns aldrig och man spekulerade länge om han rånats och tagits av daga eller avvikit med kassan.
SVÄLT
I Brage Lundströms bok kan man läsa om nödåren 1830,1831 samt 1867, då sen vår och tidig frost tog det mesta av skörden. Eftersom fungerande kommunikation saknades kunde de nödlidande inte nås med effektiv hjälp .. Många svalt. Man kan bara tänka sig hur det var. Hur många kor fick slaktas i brist på foder? När kunde man få potatis i jord och kornet sått? Hann det mogna innan frosten kom? Enligt folkmun möttes Johan Johansson, Janni Jansch (Erland H. farfar), av snö upp till översta "trodan" på gärdsgårdarna när han kom hem från rekryten till midsommar 1867.
Ett visst mått av nödhjälp kom till stånd, men senfärdiga kommunikationer gjorde att den knappast hann fram till avlägset belägna trakter. Nödhjälpen fick man inte gratis utan man fick slita hårt för den. Ett av nödhjälpsarbetena bestod i att göra dagsverken på vägen (dikesgrävning) mellan Hälleström och Långträsk. Ett dagsverke inbringade förmalt korn till ett värde av 50 öre. För exempelvis tio dagars slit fick man 30,5 kg kornmjöl. Inte mycket att mätta en svältande familj med.
Min morfar JA Johansson berättade för mig att han midsommaraftonen 1921 eller var det 1923 körde med häst och skrinda efter träskets är för att hämta det sista fräkenhölasset till korna. Efter isen på midsommarafton! Även det måste ha varit ett nödår, eller dröjde det långt ut på hösten innan frosten kom så att grödorna hann mogna.
LUNGSOTEN
Lungsoten (TBC) var en fruktad sjukdom. Den skördade många offer. Främst bland barnen. Anders Andersson, han som kom till Långträsk som en av de först bosättarna, lämnade Trundön sedan hans hustru och alla hans tre barn hade dött i lungsoten. Daniel Jonsson menar att folk var olika disponerade för lungsoten. Jon Eisch- och Janni Jonschasläktena drabbades medan Janni Janschasläktet klarade sig bra. Helga, född Olofsson från Janni Andersch berättar att hennes mors tvillingsyster Elin tjänade som piga på Jon Eisch där lungsoten gick. Hon gifte sig med Elof Eriksson, Jon Eisch och hon och dottern drabbade och dog i sjukdomen. Elof Eriksson som blev ensam kvar emigrerade sedan till Canada,
Barnadödligheten var stor. När man tittar i längderna finner man att många familjer förlorade sina spädbarn i soten och andra sjukdomar. Så här kunde diagnoserna se ut: Lungsot, lungblödning, kikhosta, strypsjuka, lungkatarr, lunginflammation, rödsot, rakitis, språng, sjuklig feber, vattusot, bröstsjuka.
Bland kvinnorna var det förstås i många fall: Barnsbörd och barnsängsfeber.
Bland vuxna: Hjärtförlamning, maginflammation, magkräfta, kräfta, hjärntumör, tbc, difteri, njursjuka, hjärninflammation, hjärntumör.
Man ser hur diagnoserna har ändrats över tid. Från mer allmänt hållna till mer specifika.
AMERIKAFARARNA
Vid sekelskiftet 1800-1900 rådde amerikafeber i Sverige. Många lämnade en fattig tillvaro här hemma för att söka lyckan i det stora landet i väster. En del lyckades skapa sig en framtid där, medan andra fick söka sig tillbaka.
Från Långträsk utvandrade tre män. Alla från Jonssonssläktet.
Arbetaren Elof Antonius Eriksson, född 1893, utvandrade tillsammans med sin halvbror Gustav Adolf Eriksson efter att hans hustru Elin och dottern dött i soten. Elof Antonius omkom i en trafikolycka i Kanada år 1944. Den andres öde är okänt.
Herman Jonsson, född 1887, sökte sin lycka "over there" som ung, men sökte sig efter efter en tid tillbaka och kom lämplig för att överta Jon Eischa-hemmanet efter sin farbror Erik Jonsson. Hermans son Daniel berättade när Herman kom hem 1914 kunde han ta sig torrskodd över sjön via bankbygget som då pågick.
SUMPADE AFFÄRER
Omkring 1950 blev långträskbönderna av Lantbruksnämnden erbjudna att köpa Trätan för en låg summa. De kom dock aldrig till skott och budet gick istället till Lundström i Sjulsmark.
DE PÅ SKUGGSIDAN
Någonstans på andra sidan sjön vid Palmgrens ängar fanns en liten stuga. Här bodde troligen färjkarlen med familj. De måste ha haft det fattigt och svårt.
Alla noteringar om gårdar, innehavare och historien är preliminära och kan ändras när andra fakta kommer till.
Har du synpunkter eller tips kan du maila
roddarn.kb@gmail.com eller karl-joel.bergstrom@telia.com
... eller använda kommentarfältet.
Karl-Joel Bergström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar